Skoluniform och Eclipse

I lördags läste jag ut Eclipse. Jag kvävdes, jag fick ingen luft, jag blev hyper, fick panik, kallsvett, handsvett, dregel, yrsel.
I slutet av kap 23. hade jag haft ett gevär, då hadd he blive varmt i pipan! Åh, Edward, hur kan du vara så varmhjärtad och samtidigt så ohjärtad? Stackars Marta, he va ju nära man fick ring te ambulans.

Nu har jag i alla fall skrivit klart mitt argument-tal till svenskan. Lyssna på det här intelligenta babblet:

Att den sociala situationen hos tonåringar är komplex råder det inget tvivel om. Faktorer som ägodelar och utseende är betydelsefulla begrepp när elever skapar hierarkin i sina sociala kretsar... I en demokratisk skola ska alla ha något att säga till om, alla ska ha rätt och bli lika behandlade. Det är just därför vi borde införa skoluniformen i våra svenska skolor. En skoluniform skulle stärka den gemensamma identiteten och skolandan, och inte göra popularitet till en klassfråga där de med sämre ekonomiska förutsättningar kan bli behandlade på ett nedvärderande sätt.




peace out, homies.


Argument!

Vad ska jag argumentera för eller mot?! Jag skulle aldrig klara att argumentera om typ djurplågeri. Jag är heeeelt emot det och jag fattar inte hur folk kan vara så ondskefulla och respektlösa och avskyvärda och ovärda ett värdigt liv! Jag skulle blir way för upprörd och jag skulle aldrig kunna tolerera om någon argumenterade för djurplågeri. Så det är uteslutet. Även om jag säkert skulle kunna ge en god match till någon liten skit, som förhoppningsvis inte existerar, som är för djurplågeri.

Jag måste argumentera om något som gör så att jag kan hålla en vanlig samtalston utan att bryta ihop i svettiga darrningar med fradga sprutandes ur mina mungipor. get the picture?




Varför hatar du mig, geting?

Jag fattar inte varför alla getingar i stan vill komma innanför mina kläder. fuck liksom.

Just nu sitter Marta framför mig, jag ska peta på henne med min mentala tankekraft och få henne att vända sig om så att jag kan spegla min lycka över resan till Skottland med mina tindrande ögon. Sesam, vänd dig om!

Sheisse, jag måste vara gudomlig!




Anyway, när hon väl hade vänt sig om så fick jag med stor entusiasm läsa hennes novell och jag måste säga: Om Marta skrev en bok skulle jag definitivt läsa den. Jag kände nästan små salta tårar tränga sig fram i mina tårkanaler och hota med att rulla ner för mina söta kinder. Gudomligt!

Nu ska jag fortsätta att glo på dig, dataskärmen.


See you soon Scotland!

Damn right! Om ca 5 månader åker jag och Marty Marta till Skottland och lever livet i stora, magiska slott och Loch Ness.
Hoppas att vi får tillfälle att kika in hos vandrarhems-Martin. Eller Marrrtin som man säger på riktig skottska. Rrroll yourrr RRR:s, vilket låter som 'rulla ditt arsle' på svenska, om man verkligen lever sig in i det såklart. För att återgå till det viktiga: han råkar ha ett av skottlands mysigaste vandrarhem/hotell i Edinburgh. Soft!


                                                   


Sen ska vi dra in på en riktigt skottsk pub och ta varsin pint med guiness! Fast jag har en känsla av att Marta tror att jag som är så ansvarsfull skulle få för mig att ta en guiness för mycket och ragla hem, vilket skulle innebära att Marta får ont i ryggen av att hjälpa mig, vilket skulle innebära att jag skulle bli tvungen att sota för min kväll ute genom att massera hennes rygg varje dag, vilket skulle innebära att jag får ont i handlederna, vilket skulle innebära att Marta blir tvungen att massera mina handleder, vilket skulle innebära att hon får ont i handlederna, vilket skulle innebära att vi blir tvungna att slänga alla våra pengar på massörer, vilket skulle innebära att vi inte skulle ha några pengar över att gör något roligt för, vilket skulle innebära att hela resan blir fucked up.

He bli kul!



Ny blogg, nytt liv?

Inte riktigt kanske. Jag sitter ju inte direkt vid datorn all the time.

Igår började jag läsa Ljudet av ditt hjärta! Först läste jag ju såklart När jag hör din röst, jag var ju tvungen att uppdatera lite. Så lipig jag var! Men för att återgå till Ljudet av ditt hjärta (Marta, blunda nu).


Edward är väl ändå lite väl överbeskyddande? Nog för att det säkert finns en anledning som man får veta senare i boken, men hittills är jag inte särskilt imponerad av hans beskyddarinstinkter. Kom igen liksom, hon kan väl bestämma saker själv och gå själv och köra sin egen bil själv. Det är ju inte så att han är rädd för att dö. I såna fall hade jag faktiskt kunnat förstå. Jag hoppas att mina åsikter förändras drastiskt det kommande dygnet. Och när jag läste andra boken igår så kunde jag inte hjälpa att undra i min högvarvshjärna: Om Edward nu älskar doften av Bella och det är det som lockar honom, vad händer då om Bella skulle bli vampyr och hennes blod skulle sluta susa runt. Skulle han sluta älska henne då?

Men det är lugnt för i tredje boken blev jag ganska övertygad om att så är nog inte fallet.

Personligen skulle jag hellre dö än bli en vampyr. Lustigt.

RSS 2.0