Kärlek till mig.

Haha, jag måste börja med att ge mig själv en fet applåd för klumpigheten. Igår trippade jag in genom dörren vid 01.00-snåret och skulle precis till att öppna dörren till mitt rum, när jag fick syn på fruktskålen med röda, saftiga, söta äpplen. Fan vad gott, tänkte jag och sträckte ut handen efter ett äpple. Då hoppade det upp en alien och bet mig i fingret! Nä, okej, inte precis. Men jag satte i alla fall tänderna i mitt saftiga, röda äpple. Och så var det brunt! Någon hade tappat mitt äpple. Suck, suckade jag, men det är ju bara att ta en större tugga och spotta ut det bruna i soppåsen. Sagt och gjort och jag tittade lyckligt på mitt äpple. Men sen tappade jag kontrollen över mitt äpple och hela mitt röda, saftiga äpple hoppade ner i sopkorgen. Det blir mer effektfullt om man föreställer sig det i slow motion.

Och imorse skulle jag kolla hur vädret var. Kyligt, blåsigt, mysigt? Så jag drog upp persiennen i en rasande fart! Sen, ta mig fan av nån anledning, hur stora är oddsen osv, går det förbi en snubbe och tittar chockat på mig, med mitt morgonrufs, förvånade min och hörlurar i öronen. Jag visste inte om jag borde vinka, eller le beklagande men i vilket fall som helst så slängde jag ner persiennen igen. Jag tror att jag behöll min förvånade min hela vägen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0