livet i en skurhink

I veckan jobbar jag. I veckan tjänar jag pengar. Klirrar dödsskönt i kistan. Jag kommer ändå hem varje dag och slänger i mig en smörgås och tänkter febrilt att jag måste repa, repa, repa till Stockholm. Och sen slår det mig. Jag har ju redan varit i Stockholm! Tänk att jag har varit på en audition. Det tycker jag känns rätt ballt. Jag är rätt ball ändå. Och en audition som gick helt okej dessutom. Det känns bra. Och snart kommer Sofie hem, då ska jag vara lycklig. Då känns hela livet bra. Förövrigt vet jag inte hur livet känns. Underligt, det där med livet. Jag köpte en ipod till mig själv för att jag varit så ball i Stockholm. Den ska jag inte tappa i skurhinken. Fast jag ska nog skriva Ej istället för Inte, för tydligen uppfattar inte hjärnan Inte. Alltså tror min hjärna att jag sagt: Och den ska jag tappa i skurhinken! Så, jag ska ej tappa min nya fina ipod i någon som helst skurhink (eller dyl.).



Rårå: Wierf ..låter typ som att en dvärg håller på att kvävas.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0