thehanny

Det är allt bra kul nu när man kan skriva offline-meddelanden till varandra på msn! Så nu kan man hitta på sina egna konversationer! Inte för att jag brukar göra det. Men ibland så.

marta (for real): ben barnes passa inte som dimka!
hanna: vem är dimka?
marta: VA VET DU INTE DEEEET
hanna: nää, eller kanske om du påminner mig ....
marta: MEN ALLTSÅ VAAAAAAAAA
hanna: vadå?
marta: VA?
hanna: Ja, alltså ..varför sa du va?
marta: va?
Hanna: jaa, det
marta: asså jag fattar inget
hanna: nä, inte jag heller
marta: soulmates!
hanna: word
marta: ....snygg bild förresten!
hanna: ah, tack så mycket!

Oj, så klurigt. Jag fintade bort mig själv helt och hållet när jag skulle skriva mitt lösenord, men tamefan att man lyckades ändå! Idag har jag en sån där dag. Man är helt slut, jobbar och sliter, vet att man snart är ledig i flera dagar, känner sig trött. Fast det kanske jag redan sagt. Att jag var helt slut. Fast det kanske inte är exakt samma sak som trött. Mm. Igår var jag jättearg, ibland blir det ju bara så. Jag var väldigt trött igår. Jag var så arg att jag inte visste vad jag skulle göra, så jag rusade till biblioteket och satte mig och läste en bok som jag redan läst. Sen var jag inte så arg längre. Och så gick jag till ica och köpte lite choklad. Fast den åt jag inte förrän klockan halv tolv. Hade jag gått och lagt mig istället för att ligga och läsa Eragon, som jag redan läst, så hade jag kanske inte varit så trött idag. Och ja, jag är väl nördig som läser Eragon för andra gången, och jag var lika nördig första gången, men grejen är att jag inte har läst sista boken, och jag måste liksom hänga med i allt, så nu läser jag om alla böckerna. Som råkar vara tre. Så det känns lite nördigt bara att säga 'alla' böcker, när de bara är tre. Hade jag pratat om Främlingserien hade jag kunnat säga 'alla', för där är det sex böcker. Mm. Ja, idag är en sån där dag! Jag tappar tråden på allt, vilket jag även gjort nu. Så God Jul alla nissar och så.

ADIOS AMIGOS, HA EN BRA 4 ADVENT.

Jag har haft en konstig känsla som jag inte kunnat beskriva. En känsla av ovilja, en känsla av negativitet, en känsla av spya. Och som jag har funderat på vad detta kan innebära. Jag har köpt massa paket, som hänger oinslagna i plastpåsar. Jag tittar på dom, suckar och tittar bort. Och idag när jag kämpade med ett jävla snöre till mitt eget jävla paket, så insåg jag vad jag kände. Jag är less på julafton. Jag är less på all jävla hysteri. Jag är less på att slänga bort en massa pengar när det borde räcka med en massa kärlek. Julen är så jävla materialistisk. Fy. Och dessa stackars grisar då. Allt för pengar, pengar, pengar. Vi människor är allt en eländig liten klump materia.

Men god jul då.

Nu är jag ledig. För att förstärka känslan av ledighet gick jag ut utan smink och linser idag. Jag såg ingen, ingen såg mig. Frid. NU KOM POSTEN. Jag har väntat på den där posten! Den brukar komma vid 13.19 och nu är klockan 14.51. Det är illa.

Äh, fyfan vad tråkig post. Jag har väntat på en H&M-avi. Den skulle komma i mitten av december, vilket borde ha varit igår eller idag. Kan inte tomten dela ut allt, han har ju en tendens att komma i tid.

Jag har också köpt de värsta julklapparna nånsin i år. Men dom är allt bra jävla roliga!

Jag ska sluta skriva helt ointressant babbel och istället lägga ut min nyfunna favoritlåt. Adjö. Och god jul.

Det här inlägget är tillägnat Rårå. Absolut inte för att hon på något sätt ville det, eller rent av verkade lite stött över att jag aldrig tillägnat ett inlägg till henne (vilket jag är rätt säker på att jag gjort, fast kanske inte skrivit så fina saker i), utan för att jag helt enkelt känner att Rårå, hon förtjänar ett eget inlägg! Så här får du, Rårå, ett alldeles eget inlägg!

p.s (absolut inte heller något som Rårå sagt nånting om)
Rårå är väldigt snygg också! Och så skrattar hon så himla himla charmigt.
Snygg OCH charmig, oslagbar kombination. d.s
Wierf.

I veckan jobbar jag. I veckan tjänar jag pengar. Klirrar dödsskönt i kistan. Jag kommer ändå hem varje dag och slänger i mig en smörgås och tänkter febrilt att jag måste repa, repa, repa till Stockholm. Och sen slår det mig. Jag har ju redan varit i Stockholm! Tänk att jag har varit på en audition. Det tycker jag känns rätt ballt. Jag är rätt ball ändå. Och en audition som gick helt okej dessutom. Det känns bra. Och snart kommer Sofie hem, då ska jag vara lycklig. Då känns hela livet bra. Förövrigt vet jag inte hur livet känns. Underligt, det där med livet. Jag köpte en ipod till mig själv för att jag varit så ball i Stockholm. Den ska jag inte tappa i skurhinken. Fast jag ska nog skriva Ej istället för Inte, för tydligen uppfattar inte hjärnan Inte. Alltså tror min hjärna att jag sagt: Och den ska jag tappa i skurhinken! Så, jag ska ej tappa min nya fina ipod i någon som helst skurhink (eller dyl.).



Rårå: Wierf ..låter typ som att en dvärg håller på att kvävas.