Lervatten ska ju vara bra för hyn?
Jag kan ju inte påstå att det här har varit min dag. Vad det kan bero på vet jag inte, dålig karma? Jag måste ha bra karma! Jag är snäll! Okej, jag gjorde kanske lite narr av hela "det är bara jag som är tjock"-grejen igår, men det var ju inget personligt. Snarare borde jag ha fantastisk karma för att inte ha slagit Marta när hon kollade fel i busstiderna och lät mig vänta i två timmar i kylan! Men icket.
Idag har jag badat utomhus iallafall. I november! Inte illa. Fast knappast medvetet.
Jag och Marta vaknade efter en natt full av drömmar om o-gå-bara klackskor, avklippningar av tungor och dyl. Vi käkade sen lite frukost och bestämde oss för att ta en prommis ute på den vackra landsbygden! Suverän idé tyckte vi båda! Efter lite bökande drog vi på oss stövlar (tacka Gud för det) och varma jackor och skuttade ut. Vi träffade på en älghund också, men det ar vi en annan gång. Iallfall så gick vi runt lite på småstigar ute i skögen somwhere, I don't know, och sen vände vi tillbaka och tänkte korsa ett fält på vägen hem.
"Det är bara rakt över det här fältet!" sa Marta.
"Åh, så bra" sa jag förnöjt.
Efter en stunds promenad över fältet kom vi fram till ett landskap av skitlukt! Det kändes som senapsgas i min näsa.
(paus för hysteriskt skrattutbrott. gaskänningar.)
Kanske var det på grund av min karma (förlåt tjockistjej!) som vi stötte på ett djupt jävla dike fyllt med lervatten som stank bajs.
"Jahapp" sa Marta, "då var det väl bara att gå över. Få inte panik om du sjunker ner lite." sa hon lättsamt.
"Okej, närå, men jag går nog över lite längre bort där det inte är så brant!" sa jag, lä'tt nervöst. Tur att man har gummistövlar, tänkte jag. No panic.
Efter lätt beslutsångest tog jag ett steg ner i avgrunden, och sicken djup avgrund sen! Panikartat kände jag mina stövlar fyllas av en brun sörja och jag slängde mig mot land. Skrattande hjälpte Marta mig upp och jag väntade mig få höra tröstande ord.
"Shit, du skulle ha sett ditt ansiktsuttryck! Så jävla kul!"
"......"
(Snabbspolning) Väl hemma igen så drog jag av mig mina blöta strumbyxor ute på bron och tassade kvickt in i duschen och skrubbade bort skammen från mina ben. Vad befriande brunt vatten i avloppet kan vara!
Marta i sin tur tog i tu med att skrubba rent stövlar.
"Haha, kolla, stövlarna heter CestLaVie!"
"Passande.."
Nu, ca 5 timmar senare är det hela faktiskt hysteriskt roligt. C'est la vie!
Idag har jag badat utomhus iallafall. I november! Inte illa. Fast knappast medvetet.
Jag och Marta vaknade efter en natt full av drömmar om o-gå-bara klackskor, avklippningar av tungor och dyl. Vi käkade sen lite frukost och bestämde oss för att ta en prommis ute på den vackra landsbygden! Suverän idé tyckte vi båda! Efter lite bökande drog vi på oss stövlar (tacka Gud för det) och varma jackor och skuttade ut. Vi träffade på en älghund också, men det ar vi en annan gång. Iallfall så gick vi runt lite på småstigar ute i skögen somwhere, I don't know, och sen vände vi tillbaka och tänkte korsa ett fält på vägen hem.
"Det är bara rakt över det här fältet!" sa Marta.
"Åh, så bra" sa jag förnöjt.
Efter en stunds promenad över fältet kom vi fram till ett landskap av skitlukt! Det kändes som senapsgas i min näsa.
(paus för hysteriskt skrattutbrott. gaskänningar.)
Kanske var det på grund av min karma (förlåt tjockistjej!) som vi stötte på ett djupt jävla dike fyllt med lervatten som stank bajs.
"Jahapp" sa Marta, "då var det väl bara att gå över. Få inte panik om du sjunker ner lite." sa hon lättsamt.
"Okej, närå, men jag går nog över lite längre bort där det inte är så brant!" sa jag, lä'tt nervöst. Tur att man har gummistövlar, tänkte jag. No panic.
Efter lätt beslutsångest tog jag ett steg ner i avgrunden, och sicken djup avgrund sen! Panikartat kände jag mina stövlar fyllas av en brun sörja och jag slängde mig mot land. Skrattande hjälpte Marta mig upp och jag väntade mig få höra tröstande ord.
"Shit, du skulle ha sett ditt ansiktsuttryck! Så jävla kul!"
"......"
(Snabbspolning) Väl hemma igen så drog jag av mig mina blöta strumbyxor ute på bron och tassade kvickt in i duschen och skrubbade bort skammen från mina ben. Vad befriande brunt vatten i avloppet kan vara!
Marta i sin tur tog i tu med att skrubba rent stövlar.
"Haha, kolla, stövlarna heter CestLaVie!"
"Passande.."
Nu, ca 5 timmar senare är det hela faktiskt hysteriskt roligt. C'est la vie!
02.16
Klockan är sent och jag lyssnar på Thank you for the music. Den handlar om mig, vet ni. "I'm so lucky, i'm the girl with golden hair". Fast jag vet inte om jag är särskilt lycklig för det, speciellt inte när snuskogubbar på 40 kommer fram och utbrister att man är jättesnygg och tar kort på en med en luftkamera. Det är irriterande. Som fan.
fuck you, nus ka jahgsd sasova
puss
fuck you, nus ka jahgsd sasova
puss
